Kim M Kimselius Författarblogg

Kim M Kimselius Författarblogg

Om Bloggen

I den här bloggen tänker jag berätta om min författarvardag, låta dig följa hur böckerna växer fram och mycket mer.

Om du letar efter skrivtips, skrivtävlingar, boktips med mera, kan du kika in på min andra blogg Kim M. Kimselius är här nu!

Kommentera gärna vad du tycker om mina inlägg.

Nu är pappas begravning över

AndarPosted by Kim M Kimselius Wed, August 12, 2015 18:26:31
Det blev precis en sådan fin begravning som pappa hade önskat sig. Jan och jag hade gjort det lilla häftet med psalmer och program som delades ut till alla.

Dessutom hade vi låtit trycka upp en ny utgåva av pappas bok Harrys äventyrliga liv och lagt in tio extra sidor med bilder från pappas sista år.

Pappa hade på sin dödsbädd varit med och valt ut låtarna. Vi hade inte pratat om kistan, men vi valde ett med sjömotiv, eftersom pappa älskade att vara på sjön. Dessutom älskade han att spela dragspel, så det fick stå framför kistan.

Pappa hade önskat sig en glad begravning, eftersom begravningen hölls på hans födelsedag, enligt pappas önskemål. Att göra en begravning glad är inte det lättaste, men vi gjorde så gott vi kunde. Jag försökte ha svart och lite färgglatt på en gång. Dessutom läste jag en text under 13 minuter. Det hade tagit mig en vecka att förbereda mig, för i början kom jag bara en tredjedel av texten innan jag började gråta. Jag lärde mig att fokusera enbart på texten. Inte tänka på att kistan stod bredvid mig, att pappa låg i den, eller att det var hans begravning. I det läget var det bra med läsglasögon, för jag såg inte personerna framför mig. Jag läste på. Min käre make, Jan, som hört mina första tragglande försök, gav tummen upp och sa att det lät jättebra. Det gjorde mig glad.

Det var många fina blomsterdekorationer. Här är den från Jan och mig.

Efteråt åt vi smörgåstårta och prinsesstårta, allt enligt pappas önskemål. Det var två saker han alltid bjöd på när någon kom för att hälsa på. Hans absoluta favoriter. Vi försökte göra fikastunden så trevlig som möjligt och det var inga tårar eller sura miner. Förutom pappas syster som är 94. Hon hade svårt att hålla borta tårarna, för pappa och hon talades vid varje dag och hon saknade hans telefonsamtal. Även jag pratade med pappa varje dag. Ringde honom vid 17-tiden när jag slutade arbeta för dagen. Därför är just den tiden allra svårast varje dag. Jag saknar våra samtal. Ibland händer det att jag tittar på klockan och tänker "hjälp, jag har glömt ringa pappa" när jag ser att klockan är över 18.00. Sedan minns jag och då kommer tårarna. Eller när jag kommer på saker jag ska berätta för pappa...

Då är det bra att ha kontakt med andar som jag har. Pappa var med i kyrkan och han var med även i församlingshemmet. Även mamma och min syster, som båda dog för några år sedan, fanns där hos oss och lade sig som ett tröstande täcke av kärlek runt mig.

En fjäril förirrade sig in i salen. Ett tecken från pappa, det var alla övertygade om. Kanske det rent av var pappa?

Efteråt åkte vi tillbaka till graven. Barnbarnen hade tidigare burit ut pappas kista och sänkt ned den i graven. Så gjorde man alltid förr, men jag förstod på många som var med, att det inte är så vanligt längre. De flesta kremeras.

Min kära vän, Anki, hade rest ned från Stockholm för att hedra pappa och stötta mig vid begravningen. När allt var klart åkte vi till pappas och mitt födelsedagsstället, Björn Bagares restaurang i Svenljunga, och åt den födelsedagsmiddag som pappa och jag skulle ha ätit om han inte hade dött. Då gav Anki mig det här fina halsbandet, för hon tyckte att jag hade haft nog med otur det här året. Först Pluto som dog, sedan Tudor som skadades och fick opereras, strax efter det dog pappa, och bara någon vecka efter det fick jag reda på att Tickie höll på att bli blind och inom kort kommer att vara helt blind.

Nu tar jag inte av mig det här halsbandet och hoppas med hjälp av det hålla alla olyckor ifrån mig resten av året. Och för all framtid, men det vet jag ju att det inte går.

Tack för allt stöd, alla goa hälsningar, fina hjärtan, blommor, tack för alla goa kramar. Ja, det där med goa kramar...

Idag åkte jag in till Karlskrona för att göra något annat. Kunde nämligen inte sluta gråta idag. Jag köpte några blommor för att plantera till pappas minne. Egentligen skulle jag åka och handla mat, men plötsligt upptäckte jag att jag var på väg till blomsteraffären. Och allt har en mening. När jag stod där i kassan, stod en av de anställda liksom och väntade. Jag trodde hon ville tala med flickan i kassan. När jag gick för att betala hörde jag henne säga: "Jag måste bara ge dig en kram!"

Fortfarande trodde jag att hon talade till flickan i kassan, för jag hade inte sett på personen, uppslukad som jag var av att hålla gråten borta. Därför tittade jag inte på någon. (Ser förresten hemsk ut på bilden, gråtsvullen.)

Tänk, det var mig hon ville krama. Det var en av mina fb-vänner, Malin. Vi brukar prata mycket och hon vet allt som har hänt mig och hon såg hur ledsen jag var. Det blev många goa kramar och det kändes något lättare när jag åkte därifrån. Tänk vilken läkande kraft kramar har.

Var rädda om varandra! Vi vet inte hur länge vi har varandra.

Många kramar från Kim



  • Comments(5)//kimseliusblogg.kimselius.se/#post239

Olika nyanser av grått

AndarPosted by Kim M Kimselius Wed, November 19, 2014 09:18:17
November är den gråaste månaden på hela året. Antingen är det dimmig, eller så hänger regndiset i luften om inte regnet vräker ned. Idag är det bara grått, lite högre luft, ingen dimma, inget regndis, en klar förbättring med andra ord. Man får vara glad för det lilla.

Igår satt jag sent i min skrivarlya och arbetade. Som du vet känner jag och hör andar. Vi har ett spöke i huset där min skrivarlya ligger, i rummet bredvid mitt bor han, men ibland traskar han in till mig och andas mig i nacken för att se vad jag håller på med.

Igår var en sådan kväll. Det var ganska sent, spöket var närvarande, så även min mor och syster, som andar alltså. Ibland känns det tryggt att ha dem där, igår kändes det lite otäckt.

Inte blev det bättre när strömmen gick och det blev absolut kolsvart. Eftersom jag bor på landet är det kolsvart utomhus på vintern och jag försöker kompensera det med att tända många ljus. Igår pockade min mor och syster på att jag skulle tända lite stearinljus, men jag lyssnade inte. När strömmen gick förstod jag varför de varit så ivriga. De vet hur mörkrädd jag är.

Jag slog händerna för ögonen samtidigt som jag blundade och föreställde mig att rummet var ljust. Jag kände mig omslutas av min mor och syster, kände deras värme och uppmuntran. Jag kände spöket flåsa mig i nacken och riktigt kände hur han hånlog.

Då tog jag bort händerna, slog upp ögonen och tog in mörkret. Jag famlade efter mobilen, fick på ficklampan på den och började stänga av datorn. Har en bärbar som är ihopkopplad med en bildskärm och ett tangentbord. Bara att slå upp locket och stänga av.

Precis när allt var avklarat kom ljuset tillbaka. Besviket skyndade spöket iväg och även min mamma och syster gav sig av, men ett leende och en liten vinkning innan de försvann.

Så inte nog med att det är gråväder hela dagarna i november, spökena är extra aktiva då, för jag tror att de tycker om mörker.

Ha en bra dag!

Idag berättar jag om en skrivartävling på min Skrivarblogg Kim M Kimselius är här nu.

Kramisar Kim





  • Comments(6)//kimseliusblogg.kimselius.se/#post124

Besök av en ande

AndarPosted by Kim M Kimselius Sat, September 13, 2014 09:09:09
Igår kväll fick jag besök av en ande. Det skrämde mig jättemycket. Plötsligt var någon där och rufsade om mitt hår, från luggen och bakåt. Jag flög upp ur stolen och såg mig omkring. Ingen där. Jag stod stilla en stund och hämtade andan, innan jag rusade iväg till min man, som snabbt följde med mig och gick igenom rummen för att konstatera att jag var helt ensam.

Men jag visste att jag inte var det. Jag kände fortfarande andens närvaro och det var obehagligt.

Det är inte första gången jag får besök av andar, det händer rätt ofta, men då vet jag för det mesta vem det är och att något är på väg att hända. Om det inte är min systers ande som kommer, för hon tittar in lite då och då för att kommentera, kritisera och uppmuntra, precis som en storasyster ska göra.

Jag började fundera över vem som var på väg att råka illa ut, var det jag? Var det någon annan i min närhet? Jag fick inget svar och till slut kröp jag i säng.

När jag vaknade tidigt i morse, med mörkret fortfarande vilande runt mig, satt min älskade moster på mina ben, hennes ande. Hon satt där och log och klappade min hand, sedan rufsade hon runt i mitt hår igen. Då blev jag lycklig och fick tårar i ögonen. Min moster har alltid varit som en extramamma för mig och ett stort stöd för mig när min mamma gick bort.

Jag frågade henne varför hon besökte mig nu, det var ett tag sedan hon dog och hon har aldrig tidigare varit här. Hon svarade inte, bara log, rufsade om mitt hår igen och försvann.

Jag började fundera över mina kusiner, deras barn och om min moster ville berätta något om dem. Jag ska kontakta dem idag, för mosters besök har oroat mig, samtidigt som det knyter sig i strupen på mig. Jag är glad för att hon kom och rufsade om mitt hår, önskar bara att hon hade visat sig igår kväll, då hade jag sluppit bli så rädd. Men nu vet jag, nästa gång någon rufsar om mitt hår är det säkert hon igen.

Vill du läsa mer om mina andeupplevelser har jag skrivit om dem i min bok Mysrys.

Kanske är det en tillfällighet, eller så har det något samband, men idag boktipsar jag om Alef av Paulo Coelho, där han talar om andar. Kika in på min blogg Kim M Kimselius är här nu, för att läsa mer om boktipset.

Ha en härlig dag!

Kramisar Kim

  • Comments(2)//kimseliusblogg.kimselius.se/#post81

I natt fick jag besök av min döda syster

AndarPosted by Kim M Kimselius Sat, August 30, 2014 07:08:00
Inatt fick jag besök av min döda syster. Kanske berodde det på att jag just läst Alef av Paulo Coelho. Kanske kom hon för att rädda mig ifrån de fruktansvärda mardrömmar jag hade, vad vet jag. Men hon kom och tog mig ur drömmen, och jag vaknade med doften av henne runt mig.

Det här är den sista bilden jag tog på min syster. Hon hade besökt mig på bokmässan i Göteborg, något hon alltid gjorde. Vi brukade gå ut och fika och shoppa, så även denna gång. Vi hade fått tips om ett litet café med fantastiskt goda smörgåsar, strax utanför huvudentrén till mässan. Vi letade upp ett litet anspråkslöst café och beställde våra smörgåsar. De var inte alls goda...

Plötsligt säger min syster: "Kanske vi är på fel café, kanske det var det där caféet de menade?" Jag vänder mig om och tittar ut genom fönstret. På andra sidan gatan, precis mittemot, ligger ett café som ser betydligt mysigare ut, än det vi sitter på, med sina plaststolar och skrangliga bord.

Oj, vad vi skrattade. Vi bestämde oss för att vi skulle gå till det andra caféet året därpå. (Fotot togs på caféet efter vår skrattattack.)

Sedan gick vi och shoppade. 25 år tidigare hade vi shoppat loss i Stockholm där jag bodde då. Vi hade köpt exakt likadana skärp, eftersom vi hade samma smak, något som visade sig tydligt genom att min syster alltid lånade mina nyinköpta kläder innan jag hade hunnit använda dem...

Även den här gången köpte vi likadana skärp, när vi insåg det skrattade vi gott igen och bestämde oss för att om ytterligare 25 år gå och köpa likadana skärp. Det tummade vi på.

Nu kommer det aldrig att bli så, för nio månader senare dog min syster i en motorcykelolycka. Tack och lov att jag kan tala med andar, för hon finns alltid med mig trots att hon inte finns i livet.

Om 15 år är det dags att köpa nya skärp om vi ska hålla vårt löfte till varandra. Jag tänker gå iväg och köpa ett läckert skärp. Undrar om de har affärer i himlen?



Idag vill jag tipsa dig om boken Shantaram. På min blogg Kim M Kimselius är här nu, berättar jag mer om boken.

Nu ska jag göra mig iordning för att åka till Akademibokhandeln Gleerups i Lund, där jag har boksläpp på min bok Anastasias öde. Kom och hälsa på så jag får träffa dig i verkliga livet! Om du inte har köpt mina böcker tidigare, kan jag berätta att de har jättefint erbjudande idag: Om du köper två av mina böcker, får du en tredje av mina böcker helt gratis.

Hoppas vi ses smiley

Kramisar Kim













  • Comments(0)//kimseliusblogg.kimselius.se/#post67