Kim M Kimselius Författarblogg

Kim M Kimselius Författarblogg

Om Bloggen

I den här bloggen tänker jag berätta om min författarvardag, låta dig följa hur böckerna växer fram och mycket mer.

Om du letar efter skrivtips, skrivtävlingar, boktips med mera, kan du kika in på min andra blogg Kim M. Kimselius är här nu!

Kommentera gärna vad du tycker om mina inlägg.

Älskade Tickie är nu en änglahund

HundarPosted by Kim M Kimselius Mon, December 21, 2015 14:16:31
Min älskade Tickie dog idag, 21 december 2015. Vi kommer inte att fira någon jul i år. Vi har haft fem dödsfall i familjen i år, vi har inget att fira. Vi kommer att ta det lugnt.

På min Skrivarblogg har jag berättat mer om Tickie, där kan du se foton från när Tickie var valp. Orkar inte skriva mer om Tickies död.

Kika in på skrivarbloggen Kim M Kimselius är här nu och läs inlägget om Tickie.

Är så ledsen smileysmileysmiley

Kram Kim

  • Comments(2)//kimseliusblogg.kimselius.se/#post271

Alltid är det något...

HundarPosted by Kim M Kimselius Thu, July 23, 2015 14:03:52
Det här är ett år jag absolut inte vill ha tillbaka.

Först dog min hund Pluto, sedan var jag tvungen att operera Tudor. Strax därefter dog min pappa...

Idag har jag varit iväg till ögonspecialist i Kalmar med Tickie. Hon håller på att bli helt blind. Det finns inget att göra. Näthinnan håller på att skrumpna ihop.

Jag blev jätteledsen och såg framför mig hur jag var tvungen att ta bort även Tickie. Men veterinären såg på mig, skakade på huvudet och skrattade lite. Ögonen var inte alls lika viktiga för hundar som för människor, de använder näsa och öron betydligt mer än vi, sa hon. Det gäller bara att ni inte möblerar om hemma.

Bra, jag tycker inte om att möblera om.

En glad nyhet var att jag har lyckats få ned Tickie fyra kilo i vikt. Tänk om jag ändå kunde säga detsamma om mig. Men vänta nu, det kan jag faktiskt och lite till ;-) Alltid något positivt!

Har ännu många jobbiga saker framför mig, pappas begravning och rensning av hans hus. Tur att jag inte är enda barnet i familjen...

Ha det så gott och gör något bra av den här dagen.

Idag ger jag dig tio tips att tänka på för att lyckas som författare. Kika in på Skrivbloggen Kim M Kimselius är här nu.

Kramisar Kim

  • Comments(3)//kimseliusblogg.kimselius.se/#post236

Sorgarbete

HundarPosted by Kim M Kimselius Sun, April 05, 2015 09:52:29
Motion har alltid varit bäst för mig att bearbeta sorg och smärta. Igår promenerade jag med hundarna, arbetade i trädgården, pysslade med blommorna och tog årets första cykeltur, lite kallt men underbart.

Imorse var det inte orden som väckte mig, utan mardrömmarna. Jag drömde om alla mina döda kära, de kom till mig. Några var tröstande, andra var skrämmande och jag ville bara ta mig därifrån.

Det blev en tidig, kylslagen morgonpromenad när solen steg över trädtopparna. Vi gick vår vanliga morgonrunda för första gången sedan Pluto dog i fredags. Det kändes tomt. Pluto brukade alltid hoppa upp på vissa stora stenar utefter promenaden. Varken Tudor eller Tickie gjord det idag. Bara såg på stenarna, såg på mig och gick sedan vidare. Det var Plutos stenar...

Jag var glad att markägaren hade varit ute och röjt de senaste dagarna. Sist vi gick här fick vi krypa under nedfallna träd, nu låg vägen fri igen.

Det här är nog inte dagens sista promenad, det kommer att bli många fler. Om vädret inte är alltför eländigt i eftermiddag blir det säkert en cykeltur också.

Igår kom det flera hagelskurar och gjorde marken vit varje gång, men så fort de mörka molnen försvann dök solen upp och tinade bort allt det vita. Mitt hjärta kommer också att tina upp så småningom, även om det tar lite tid. Jag fortsätter motionera för att få endorfin i kroppen, till slut kommer säkert leendet tillbaka igen.

Idag är det boktips på min Skrivarblogg Kim M Kimselius är här nu.

Ha en fin dag!

Kramisar Kim

  • Comments(0)//kimseliusblogg.kimselius.se/#post208

Saknad

HundarPosted by Kim M Kimselius Sat, April 04, 2015 10:27:32
Första dagen utan Pluto. Varje vardaglig sak jag gör känns som ett knivhugg av saknad i bröstet. Inga morgonpussar av Pluto. Inte tre hundar på promenaden, bara två vilsna utan sin flockledare.

Tudor

Tickie

Detta är sista bilden på hela gänget, Tickie, Pluto och Tudor. Blev så glad när jag upptäckte en hel serie foton jag hade tagit på dem. På bilden har Pluto just lagt beslag på ett mycket gammalt ben, som Tickie besviket luktar efter. I bakgrunden dansar Tudor runt en skatas fjäder som står rakt upp från marken. Tudor är livrädd för fjädrar...

Nu ska jag förbereda veckans föreläsningar i Skåne. Det kommer att bli första gången jag ska vara i skrivarlyan utan Pluto. Bäst att ta vattenfast mascara.

När jag ser mig i spegeln tycker jag att jag har åldrats tio år, ögonen är svullna efter all gråt och jag kan inte le... Trots att jag har hälsa och två underbara hundar kvar. Något fattas mig <3

Idag kan du läsa boktips på min Skrivarblogg Kim M Kimselius är här nu.

Ha en fin påskhelg vänner och tack för alla era kramar och fina hälsningar.

Många kramar Kim

  • Comments(0)//kimseliusblogg.kimselius.se/#post207

Pluto är nu en änglahund

HundarPosted by Kim M Kimselius Fri, April 03, 2015 12:19:18
Älskade Pluto är nu en änglahund. I fredags, för precis en vecka sedan, fick vi reda på att han hade en tumör i bihålorna. Han var pigg och glad och blödde bara lite näsblod. Vi fick medicin som hejdade näsblodet och den senaste veckan har han varit lika pigg som Tudor, som är drygt 1,5 år.

Igår hade vi en jättemysig dag, med mycket kel, träning, gömma godis och pälsvård. Inatt vaknade vi vid halv två tiden av ljud från Pluto. När vi kom upp var hela hallen och köket fullt med blod. Pluto störtblödde. Det fanns inget att göra. Vi ringde till Läckeby djursjukhus i Kalmar och körde iväg mitt i natten. Det var fullmåne, halka, inte så mycket bilar. Vi mötte saltbilen på vägen och hörde halkvarningarna på radio. Vi körde på. Hela tiden var jag orolig för att Pluto skulle må sämre. Två timmar tog det oss till veterinären. Sedan gick det snabbt och Pluto fick sina änglavingar som han har förtjänat många gånger om här på jorden, för han har varit helt underbar. Han har alltid plockat upp allt jag tappat, han plockade till och med upp små blomblad och kom med dem i munnen. Nu kommer det att bli betydligt mer oordning hemma hos oss. Dessutom har Pluto alltid hjälpt till att plocka ur tvättmaskinen, det har han lärt Tudor, så det kommer jag fortfarande att få hjälp med. Dessutom plockar Tudor också upp saker, precis som han har sett Pluto göra, om än inte lika små och inte i metall.

Pluto är född och uppväxt hos oss och har varit här hela sitt liv.
Han valde oss. Han hade bestämt att han skulle stanna är. Det var alltid han som kröp upp nära, nära. På alla bilder är det Pluto jag håller om och som pussar mig.

Han var bedårande söt när han var valp och han lade beslag på huset husse hade gjort av en pappkartong, det var Plutos redan från början och han blev så besviken när han bara fick in huvudet i det.

Pluto var alltid närmast mig och skulle alltid pussas. De senaste veckorna har jag fått extra många pussar, som om han visste vad som väntade och tog farväl med pussar som skulle räcka länge, länge...

Pluto visade tydligt för alla andra valpar att det minsann var hans matte, och ingen annans.

Pluto är 8 veckor på den här bilden, samma foto togs av samtliga valpar innan de åkte till sina nya ägare.

Nu springer Pluto tillsammans med alla sin hundvänner på en blomsteräng uppe i himlen. Ibland flaxar han lite med vingarna och tar en runda ned till oss för att säga hej. Han har haft ett fint liv och skänkt oss mycket glädje. Är så glad att vi fick ha honom i drygt nio år.

De här orden fick jag av en vän som hade lagt in det på min logg på facebook. Orden stämmer så väl och trots att tårarna rinner i jämn ström nedför mina kinder, ler jag vid tanken på alla dessa älskade hundar som en dag ska möta mig när jag kommer till regnbågsbron.

Tack alla underbara vänner för ert stöd och era hjärtan och fina kommentarer. De betyder mycket.

Många kramar från en ledsen Kim

  • Comments(12)//kimseliusblogg.kimselius.se/#post206

Tyvärr hjälpte inte tummarna

HundarPosted by Kim M Kimselius Fri, March 27, 2015 15:02:57
Tyvärr hjälpte inte alla tummar ni höll. Idag har vi varit hos Evidensia, djursjukhuset i Malmö och fått dödsdomen på Pluto. Han har en elakartad tumör i huvudet. Så länge han är pigg och glad får han vara med oss, men hans dagar är tyvärr räknade. På bilden ser du en rädd Pluto hos veterinären. Han ville inte alls gå dit.

Det blev mycket körande idag. Lämnade honom strax före 8 på morgonen. De sa att det skulle ta minst 2-3 timmar, så jag körde tillbaka till stugan, 40 minuter därifrån. Precis hemkommen till stugan ringde veterinären, de hade tagit Pluto direkt, det var bara att vända och köra tillbaka in igen. Redan på telefon lämnade hon beskedet om tumören, eftersom hon undrade om de skulle göra en biopsi för framtida strålbehandling. Eftersom jag själv inte skulle vilja gå igenom en strålbehandling (men förmodligen skulle göra det om jag fick cancer) tänker jag inte utsätta min hund för det. Han är gammal, han går på sitt tionde år, det är övertid för en Berner Sennen och de dagar han har kvar ska han må så bra som det bara går.

Här är Pluto tillbaka i stugan igen. Han är fortfarande lite yr efter att ha varit sövd.

Tack alla goa vänner för ert stöd, era hållna tummar, hjärtan och lyckönskningar om att allt ska gå bra. Tyvärr hjälpte det inte, men det har fått mig att må lite bättre i väntan på beskedet.

Nu har det kommit, nu räknar jag varje dag som en bonusdag tillsammans med Pluto.

Imorgon signerar jag hos Akademibokhandeln Gleerups i Lund 11-14. Imorgon behöver jag många kramar, bara så du vet om du kommer till bokhandeln. smiley

Kramar Kim

  • Comments(2)//kimseliusblogg.kimselius.se/#post200

Tung dag... #blogg100

HundarPosted by Kim M Kimselius Tue, March 24, 2015 14:28:42
Imorse blödde Pluto rejält ur näsan, så det blev att köra till djursjukhuset i Växjö igen. Han hade ju samma symptom för två veckor sedan, med blodigt öga och svullet huvud.

Här är Pluto på djursjukhuset. Direkt vi kom meddelades vi att det skulle ta lite tid, för de hade just fått in en påkörd katt. Vi väntade.

Orolig matte i väntan på veterinären, tillsammans med Pluto som njuter av kelstunden.

Till slut kom de, det var dags för undersökning. Domen blev att det förmodligen var en tumör i huvudet, eller infektion/inflammation i bihålorna. Jag hoppas på det sistnämnda, samtidigt inser jag att sannolikheten för det förstnämnda är störst, men jag är en människa som alltid försöker tänka positivt, så jag har inte gett upp hoppet ännu.

På fredag ska jag åka till Malmö och skiktröntga Plutos huvud. Det var ju lägligt att jag ska vara på Läromedelsmässan i Malmö på torsdagen och signera i Lund på lördagen, min lediga dag går åt till att vara på djursjukhuset i Malmö, men vad gör man inte för sin hund...

Idag hittar du en fin recension av Anastasias öde på min Skrivarblogg Kim M Kimselius är här nu! "Spännande rakt igenom!"

Ha en fin dag!

Kramisar Kim smiley

  • Comments(4)//kimseliusblogg.kimselius.se/#post196

Sjuka hundar

HundarPosted by Kim M Kimselius Sun, March 22, 2015 14:43:23
Efter gårdagens oväder, med regn, snö och kraftig blåst är det magiskt att fånga en sådan här bild med stillastående vatten där den nedgående solen får träden att spegla sig i sjön. En ljuvlig känsla sprider sig inom mig när jag ser naturens tavla.

Imorse var jag lite orolig för Tudor, för han var inte alls sig lik. Bara gick där bredvid mig, inga pinnar i munnen, inga glada skutt. Han brukar annars hoppa omkring som en kalv nyss utsläppt på grönbete. Han var riktigt hängigt. Jag kände över honom utan att hitta något fel. Han satt bara där och såg på mig med sorgsen blick och hängande huvud. Oj, så ont det gjorde i mig. I huvudet började jag planera om morgondagen och ställa in mig på veterinärbesök.

Men allteftersom timmarna gick piggnade Tudor till. När det var dags för lunchpromenaden var han nästan sitt gamla vanliga jag. Här ser du Tudor med den obligatoriska pinnen i munnen. Normalt brukar det vara betydligt större grenar han släpar på, nåväl en klar förbättring i alla fall.
Men han var inte tillräckligt pigg för att träna tillsammans med Pluto. Då stod han bara och tittade på och väntade på godis.
Oron har lagt sig och innan solen försvinner helt bakom trädtopparna ska jag gå ut en runda igen och se om han har blivit ännu piggare.

Ha en fortsatt fin söndag!

Idag tipsar jag om en mycket bra och spännande bok på Skrivarbloggen Kim M Kimselius är här nu! Ull av Hugh Howey

  • Comments(0)//kimseliusblogg.kimselius.se/#post195

Hjärtat fylls av glädje

HundarPosted by Kim M Kimselius Thu, March 12, 2015 08:30:45
Idag känns det äntligen som om Pluto är på bättringsväg. På väg ut på morgonpromenaden lekte han med Tudor, de hade till och med dragkamp om ett gosedjur. Här ser du Pluto klättra upp i rabatten. (Jag har nämligen lagt ut kompost där och det tycker hundarna är mumsigt.)

Pluto och Tudor. Undrar vad de "pratar" om.

Som du förstår känns livet lite lättare idag, när Pluto verkar gladare. Dessutom rinner det inte konstant blod ur näsan på honom. Nu fnyser han koagulerat blod, det är ett bra tecken.

Med Pluto på bättringsväg, Sveriges Pompeji - Sandby borgs öde på väg till korrekturläsarna och en strålande sol, kan jag inte vara på annat än gott humör. Bröstet är fyllt av glädje och benen av spring. Idag får det bli en långpromenad på lunchen med Tudor. Tickie och Pluto orkar inte hänga med på den rundan längre.

Idag ska jag ta mig igenom de 151 mejlen som ligger obesvarade. Vet inte om jag blir klar idag, men det hoppas jag, för jag vill fortsätta skriva på TudorRosen - Kampen om makten. Kliar i fingrarna!

Idag kan du läsa en superfin recension av min nya bok Staden på andra sidan - Kompassen på min Skrivarblogg Kim M Kimselius är här nu. "Riktigt, riktigt bra skrivet!" säger recensenten. Blir så glad över alla fina recensioner av min bok.

Ha en fin dag smiley

Kramisar Kim

  • Comments(6)//kimseliusblogg.kimselius.se/#post189

Veterinärens magiska spö

HundarPosted by Kim M Kimselius Sat, March 07, 2015 15:57:05
Imorse var jag helt övertygad om att min drygt 9-åriga Berner Sennenhane Pluto skulle vara tvungen att avlivas. Hela nosen och läpparna var blodiga, halva ansiktet var igensvullet och ögat blodfullt. Han pep så fort vi rörde honom, var hängig och såg ingenting på ena ögat.

Hjärntumör! Var min första tanke.

Jag grät hela vägen till Växjö, jag grät när jag checkade in min hund. För Plutos skull var jag tvungen att sansa mig, ta djupa andetag, le och säga att allt var bra, när jag satte mig på golvet i undersökningsrummet, tog Pluto i min famn och väntade på veterinärens dom.

Vi väntade i drygt en timma. Det var full fart utanför, en enda veterinär som hade jouren, hundar som skrek förtvivlat och hade ont och jag fick kämpa för att hålla tårarna borta. Ändå levde jag på hoppet efter att en av djurskötarna hade sagt "Det kan vara tänderna!" Kanske, kanske, kanske det inte var Plutos tid för att dö riktigt ännu.

Vi fick samma veterinär som förra veckan, när Pluto hade fått en spruta mot sina prostataproblem. Jag skämtade med honom, eftersom han hade sagt "Vi ses snart igen!" när vi skildes förra gången. Jag frågade om han hade kastat en förbannelse över oss. Han hoppades verkligen att han inte hade gjort det.

Han var mycket grundlig. Jag hade blod på min sko, det fanns bloddroppar på golvet och veterinären letade efter orsaken till blodet. Jag sa att jag ett ögonblick hade trott att det kom från näsan. Lungorna undersöktes, ben, hals, allt!

Veterinären bad oss gå ut och springa. Pluto sprang med lätta steg som den värsta utställningshund och plötsligt sa veterinären: "Jag vet vad felet beror på!"

Det visade sig att allt blod kom från ögat, ner genom tårkanalen ut genom näsan. Hela ögat var igensvullet och efter bedövning fick vi se hur blodigt ögat var när veterinären grävde i det. Pluto hade en rejäl svullnad över ögat och veterinären trodde att han hade sprungit in i något. Jag trodde det berodde på en annan orsak, och berättade att vår "lilla" hund, Tudor, alltid sprang runt med pinnar, trädstammar och riktigt grova käppar i sin mun. Förmodligen hade han råkat smälla till Pluto rejält, rakt över ögat.

När det var dags för oss att åka hem sa Veterinären att han aldrig mer skulle säga samma sak som han hade sagt förra gången. Istället önskade han mig lycka till och hoppades att han inte fick se mig där på många år ännu.

Jag fick med mig min hund tillbaka igen, nu grät jag av glädje. Pluto som hade fått smärtlindring var ovanligt pigg när han kom hem och retades med de andra hundarna. "Haha, ni har inte fått vara med mig och matte!"

Nu sover Pluto sött, vaktad av lillebror, Tudor. När det verkligen gäller ställer hundarna alltid upp för varandra och skyddar den svaga. Det är underbart att se.

Mitt hjärta är fullt av kärlek till alla er som har kommit med uppmuntrande ord när jag i min förtvivlan berättade att Pluto var sjuk. Tack så mycket. Era ord har värmt och stöttat mig under den nästan 1,5 timma långa bilfärden till veterinären. Jag slutar aldrig förundras över all den kärlek som finns på nätet och hur mycket ett enda ord, eller ett litet hjärta, betyder när nöden är som störst. Tack för att ni finns!

Många kramar från Kim

  • Comments(14)//kimseliusblogg.kimselius.se/#post186

Dagen började på Djursjukhuset i Växjö

HundarPosted by Kim M Kimselius Fri, January 09, 2015 14:58:37
Igår var hundarna som galna i skogen och sprang omkring och åt saker, som jag inte för mitt liv kunde se vad det var. Jag kallade dem för djävulsbarn när jag kom in efter promenaden...

Inatt hade alla tre varit dåliga i magen och gjort inne. Men när Pluto började krampa på morgonen, ringde jag min veterinär i Blekinge, som tyckte jag skulle åka till Djursjukhuset i Växjö. Jag lastade in Pluto och körde iväg. När de väl hade öppnat i Växjö ringde jag och sa att jag var på väg.

När jag kom fram stod ett rum och väntade och en veterinär. Pluto krampade inte längre, men han var ostadig på benen. Han var mycket stressad och orolig. Jag försökte hålla mig så lugn som möjligt, andades lugnt, gäspade och talade med lugn röst för att få Pluto att lugna ned sig.

Den danske veterinären gick igenom Pluto helt och hållet och förundrades över att en nioårig Berner Sennen kunde se så ung ut.

När undersökningen var klar och blodprover tagna satte jag mig på golvet och bredde ut benen. Jag vet att Pluto älskar att lägga sig mellan dem, för då känner han sig trygg, så har han gjort sedan han var valp. Han är ju född och uppväxt här på min kennel. Han lade sig med ryggen tryckt mot ena benet och huvudet på det andra. Jag fortsatte att uppföra mig lugnt och strök honom över kroppen. Till slut lugnade han ned sig och somnade. Vi satt i rummet ända tills provsvaren kom och det tog lite tid.

Pluto hade förhöjda levervärden, kanske från en infektion, han hade ju våtexem i december, då fick han också Rimadyl som också höja levervärdena. Vi köpte med oss specialmat hem och när Pluto hoppade ur bilen på gårdsplanen, många timmar senare, var han den vanliga glada Pluto igen.

Där väntade en vild och yster Tudor med spring i benen. Hundarna rastades, Tudor lastades in i bilen och fick följa med för att handla. När inköpen var klara, fick Tudor och jag gå en bit hem, medan husse körde i förväg och väntade på oss. Hemma hade snön vräkt ned, när vi kom till Ronneby regnade det, men när jag gick ut med Tudor tittade solen fram.

Nu är allt som vanligt igen, men jag känner mig lite slak, omskakad av morgonens händelse. Nio år på en Berner Sennen är mycket gammalt...

Idag är det boktips på min Skrivarblogg Kim M Kimselius är här nu, De utvalda - Monstrets dotter av Kristin Cashore.

Kramisar Kim

  • Comments(4)//kimseliusblogg.kimselius.se/#post156

Gulliga, underbara hundar

HundarPosted by Kim M Kimselius Sat, December 13, 2014 08:32:59
Mina älskade bernersennenhanar Tudor och Pluto har tillbringat några veckor med mig i skrivarstugan medan jag har kört runt i Skåne och signerat.

De är helt underbara och mycket hjälpsamma. Idag när jag hade lagt ut handduken på golvet, inför att jag skulle stå på den när jag tvättade mig i tvättbaljan, och gick iväg för att hämta tvättlapp, då möter Tudor mig med handduken i munnen när jag var på väg tillbaka till köket. "Du tappade den här matte", såg han ut att säga och var mycket stolt över att han hjälpte till.

Igår tappade jag en liten tub med läppglans på golvet. Hörde att något föll när jag passerade byrån, men såg inget. Strax därpå kommer Pluto med läppglanstuben utstickande ur munnen. Mina små servicehundar, alltid så hjälpsamma.

Det är bra att lära hundar hjälpa till hemma. Jag får alltid varna gäster från att ställa handväskor på golvet, eller lägga vantar och halsdukar där, för hundarna är genast där och plockar upp dem.

Det är härligt att se hur familjens hundar lär upp varandra. Det var Tola (död januari 2013), Plutos halvsyster som helt självmant började hjälpa till hemma. Hon plockade ur tvättmaskinen och plockade upp allt jag tappade. Hon lärde upp Pluto, nu 9 år. Han plockar till och med upp blomblad som ligger på golvet. Han älskar att jobba. Han i sin tur har lärt upp Tudor, 1,5 år som är minst lika duktig som sin lärare.

Det har varit en fröjd att ha dessa kompisar i skrivarstugan, speciellt igår när stormen Alexander röt runt knutarna.

Nu ska jag ta en rejäl promenad med dem innan jag kör iväg till Burlöv Center för att signera där idag mellan 11-14. Full fart hela tiden. Härligt att veta att dessa underverk väntar på mig när jag kommer hem.

Ha en fin dag.

Om du kikar in på min Skrivarblogg Kim M Kimselius är här nu idag tipsar jag om en bra skrivbok där.

Kramisar Kim







  • Comments(0)//kimseliusblogg.kimselius.se/#post140

Bara en hund...

HundarPosted by Kim M Kimselius Tue, November 04, 2014 14:24:28
För nästan 9 år sedan, den 29 december, föddes en kull ljuvliga valpar hemma hos mig. Hela kullen döptes efter min bok Tillbaka till Pompeji, en av dem var Livia, som igår lämnade jordelivet för att förenas med sin mor, mormor, far och några av sina syskon. På bilden ser du Livia när hon är fem veckor. Detta var hennes favoritplats. Hon var alltid frusen och ville helst av allt ligga inlindad i en filt. Hennes ständiga följeslagare var Pluto, vars nos du ser i nederkanten av bilden.

När Livia föddes fick jag kämpa för att få liv i henne. Jag höll på i två timmar tills jag var rätt säker på att hon skulle klara sig. Sedan tog det några dagar innan jag vågade hoppas på att hon skulle överleva och bli gammal. Så blev hon då till slut nästan nio år och dukade under för cancer.

Livia var enda tiken i en kull med massa bröder som var nästan dubbelt så stora som hon. Hon fick verkligen slåss för att överleva bland alla dessa killar som gjorde henne till ett mobboffer.

Livia var mycket speciell och jag hade helst av allt behållit henne, men det kunde jag inte, för jag skulle inte ha någon hund, jag hade tillräckligt många redan. Därför lyckades jag, efter mycket tjat, övertala min goda vän Anki i Stockholm, att de skulle ta Livia. Jag hade förhoppning om att de skulle vilja ta valpar på henne, men det var inget krav. När de väl kände sig mogna för att ta en valpkull var hon alldeles för gammal, så hon fick vara ungmö livet ut.

Nu blev det inte bättre än att Pluto fick stanna i vår familj och när Livia åkte hem åt han inte på en hel vecka, så ledsen var han. Varje gång de sågs blev de vilda av glädje och hade jättekul tillsammans. Pluto var den enda som inte hade mobbat Livia, utan istället stått på hennes sida.

Anki är som min syster, dotter, vän, ja allt i ett och vi umgås flera gånger per år. Jag har följt henne ända från det hon träffade sin blivande man, varit på deras bröllop, sett hennes nyfödda barn och delat både glädje och sorg med henne. När hon igår ringde för att berätta att Livia hade fått somna in fick jag inte fram ett ord, för tårarna stockade sig i halsen. "Jag förstår", sa Anki, och jag visste att hon förstod. För Livia har varit en lika stor del av vår familj som Pluto har varit.

"Bara en hund..." Ändå gör det så ont i hjärtat och jag var tacksam för att jag inte skulle iväg och föreläsa direkt på morgonen, för jag vaknade med svullna ögon och tårarna har runnit hela dagen.

Nu ska jag strax göra mig iordning för att föreläsa på Partille Bibliotek 17.00 idag, och jag tror det är bäst att jag tar den vattenfasta mascaran på mig, för ännu är inte tårarna slut.

Vila i fred, älskade lilla Livia, du skänkte både oss och din familj så mycket glädje under många, många år, du förtjänade att få det rofyllda slut du fick. Älskar dig!

På min Skrivarblogg Kim M Kimselius är här nu, kan du idag läsa en jättefin recension av min bok Skräckresan med Titanic.




  • Comments(1)//kimseliusblogg.kimselius.se/#post115

Första rallylydnadstävlingen

HundarPosted by Kim M Kimselius Sun, October 12, 2014 13:52:53
Idag har Tudor och jag tävlat i vår allra första rallylydnadstävling. Även om det "bara" var avslutning av vår grundkurs i Rallylydnad var det något alldeles extra. Jag har varit borta några gånger och sista veckan har jag varit borta helt, så Tudor hade inte fått träna någonting. Kanske är det just så det ska vara, för Tudor och jag vann hela tävlingen smiley smiley På bilden ligger Tudor uppbunden för första gången på Brukshundsklubben för jag ska gå banan och lära mig den. Totalt 14 olika moment.

Här är några av de andra laddade tävlingsdeltagarna, plus sekreteraren Susanne som höll ordning på oss, och domaren Ann-Lill som varit vår instruktör under kursen.

Dags att hämta hundarna och sätta igång. Hann gå banan tre gånger och försökte tänka mig in i att Tudor gick bredvid mig.

Så här skrev jag igår på vår Rallylydnadsgrupp på Facebook:
"Ser fram emot avslutningstävlingen imorgon. Inser att Tudor och jag inte har en chans. Har precis varit ute och tränat och det går inte alls som jag vill. Men vi har kul, och det är väl det viktigaste."

Och så går vi och vinner dagen efter, och kul hade vi verkligen under tävlingen. Jag satsade allt för att få Tudor att gå runt de 14 momenten utan en enda klapp och en enda godis, jobbade med röst och kropp och han tyckte det var jättekul. Momentet där han skulle sitta och jag skulle gå runt honom har inte fungerat alls. Nu fick vi lite störning på det momentet, därför satt han kvar och iakttog spänt något som hände utanför tävlingsbanan. Ibland ska man ha tur.

Av 100 möjliga poäng fick vi 81. Kanske inte världens bästa poäng, men det räckte för att vinna och jag är superstolt över Tudor, och lite stolt över mig själv också smiley.

Dessutom är jag stolt över alla de andra kursdeltagarna som kämpade och tog motgångarna med gott mod. De satsade på sina hundar i första hand och det ska de ha en stor eloge för. Rallylydnad handlar ju om att ha kul, och det har alla i vår rallylydnadsgrupp förstått, så vi har jättekul tillsammans.

Längtar till våren då vi startar vår fortsättningskurs!

Ha det bra!

På min Skrivarblogg Kim M Kimselius är här nu lämnar jag idag boktips om en helt underbar bok, som jag absolut tycker du ska läsa.

Kramisar Kim







  • Comments(0)//kimseliusblogg.kimselius.se/#post102

Lilla Tickie...

HundarPosted by Kim M Kimselius Sat, October 04, 2014 10:11:47
Min lilla PON, Tickie, befinner sig just nu på djursjukhuset i Växjö där hon får god omvårdnad. Hon insjuknade i torsdags eftermiddag och blev hängig. Jag trodde hon var ledsen för att hon inte fick följa med mig och Tudor på Rallylydnadsträning. När jag kom hem hade hon kräkts ner hela huset. På fredag morgon när jag vaknade hade hon kräkts ytterligare och när hon drack kom vattnet upp direkt. Hon var på väg att bli uttorkad.

Istället för att vänta på att djursjukhuset skulle öppna sin telefontid, bar jag ut Tickie till bilen och körde iväg i den dimmiga morgonen, med nästan obefintlig sikt. Det tog mig 1,5 timma att komma till Växjö, mot 1 timma och en kvart som är normal tid. Djursjukhuset hade precis öppnat och Tickie fick snabbt hjälp.

Förra gången vi skulle ta blodprov på henne fick hon lugnande eftersom hon blev helt hysterisk. Igår fick de göra precis vad de ville med henne. Hon ville bara lägga sig ned och dö, iallafall såg hon ut sån när hon kröp in under stolar och bänkar och sökte skydd.

Tickie var riktigt, riktigt dålig och jag var rejält orolig. Dessutom fick jag nästan panik eftersom jag på söndag, imorgon alltså, reser till Göteborg för att stanna där en vecka. Jag ska föreläsa i flera olika skolor och är tillbaka först nästa helg. Problemet är att vi bara har en bil. Hur skulle Jan kunna hämta Tickie när hon blev frisk.

Jag berättade om problemet för personalen på djursjukhuset. De sa att de skulle göra vad de kunde. När veterinären ringde strax efter 21.00 igår kväll var jag rädd att Tickie hade dött. Men han ville bara berätta att hon fortfarande fick dropp, inte hade kräkts och mådde hyfsat bra. Jag blev glad över att kunna berätta för honom att jag hade ordnat en bil, så de kunde behålla Tickie tills hon blev helt återställd.

Under fredagsförmiddagen hade jag nämligen rannsakat min hjärna och försökt hitta en bil Jan kunde låna för att hämta Tickie. Våra snälla grannar Heike och Patrik på Kolshults Ponnybus ställde genast upp och lovade att vi skulle få låna en av deras bilar.

När veterinären ringde nu på morgonen för att berätta att Tickie hade Bukspottsinflammation och var i för dåligt skick för att åka hem, så kändes det bra att jag visste att hon lugnt kunde stanna kvar, eftersom hämtningen var ordnat medan jag var bortrest.

Hundarna är familjemedlemmar och betyder mycket för oss. Bara de som själva har djur förstår hur svårt det är när ett djur plötsligt insjuknar och man inte vet vad det är, att man samtidigt ska resa iväg och inte har möjlighet att ta hand om hunden när hon kommer hem, det känns inte bra. Men vad gör jag...

Tack och lov för alla goa, hjälpsamma veterinärer med stort hjärta som tar hand om mina djur efter bästa förmåga. Jag har fördelen att bo så att jag har tillgång till flera veterinärer och djursjukhus, även om det är en bit att åka till alla. Och tack och lov för underbara grannar och vänner med hjärtat på rätta stället som ställer upp när det krisar. Jag bor på bästa platsen i världen! Tack Heike och Patrik!

Nu kan jag med gott samvete resa till Göteborg imorgon och inleda min föreläsningsresa. Men jag vet att mina tankar ändå kommer att vara med Tickie och den övriga familjen under hela min resa.

Idag boktipsar jag om en ruskigt spännande bok på min Skrivarblogg Kim M Kimselius är här nu.

Kramisar Kim






  • Comments(0)//kimseliusblogg.kimselius.se/#post99

Jisses vad det är skönt att leva!

HundarPosted by Kim M Kimselius Sun, September 21, 2014 11:34:42
Idag mår jag helt underbart bra. Då är det extra gott att leva, ingen huvudvärk, ingen värk i knäna, inget dåligt humör, allt är bara bra. Jag ser fram emot mässan med iver, även om jag hatar att vara borta från mina hundar under en så lång tid.

Därför har jag spelat in en liten videofilm som jag kan titta på när saknaden sätter in alldeles för mycket:

Dessutom har jag gjort den här filmen om hundarna och vår dagliga promenad, för att testa om jag kan spela in på mobilen och om det blir bra. Tänkte nämligen göra lite små filmklipp från mässan och lägga ut så att du kan följa mig där.

Känner att jag har koll på det mesta inför bokmässan. Huset är städat, i eftermiddag kommer våra kära vänner som är hus-, katt och hundvakter när vi är borta. Och inte minst blomvakter, även om någon blomma alltid stryker med. Tror inte de pratar tillräckligt mycket med dem smiley

Tror att min omläggning till LCHF mat börjar märkas. Inte bara på humöret, utan även på kroppen, för idag var BH:n lite stor. smiley Jag kör på. Tycker faktiskt om att äta LCHF. Blir mätt länge, behöver inte äta så mycket och ofta. Något som är toppenbra när jag är ute och reser.

Ska bli spännande att höra vad du tycker om filmen.

Ha en fin dag.

Som vanligt på helgen boktipsar jag på min skrivblogg Kim M Kimselius är här nu.

Nedräkningen till bokmässan börjar närma sig slutet. Bara idag och måndag kvar, sedan reser jag till Göteborg. Pirrpirr!

Kramisar Kim

  • Comments(0)//kimseliusblogg.kimselius.se/#post89