Kim M Kimselius Författarblogg

Kim M Kimselius Författarblogg

Om Bloggen

I den här bloggen tänker jag berätta om min författarvardag, låta dig följa hur böckerna växer fram och mycket mer.

Om du letar efter skrivtips, skrivtävlingar, boktips med mera, kan du kika in på min andra blogg Kim M. Kimselius är här nu!

Kommentera gärna vad du tycker om mina inlägg.

Kim Anderzon i mitt minne

LivskvalitéPosted by Kim M Kimselius Mon, October 27, 2014 08:52:36
1980 flyttade vi till Lindholmen utanför Stockholm. Jag tog milslånga promenader med mina Berner Sennenhundar. Ofta stötte jag på Kim Anderzon ute i skogarna, där hon kom ridande på någon av sina Islandshästar. Hon stannade alltid och pratade med mig, berömde mina hundar som genast kom på inkallning när hon dök upp bakom en kurva.

Hon hade en härlig liten hund som ofta rymde hem till mig när mina tikar löpte. Första gången visste jag inte vem som ägde hunden, utan ringde polisen och meddelade att hunden fanns där om någon skulle fråga efter den. Kim Anderzon kom och hämtade sin hund. De följande gångerna gick jag själv och lämnade hunden hemma hos Kim och hennes man. Vi tog en fika och pratade en stund.

Jag minns hennes energi, livsglädje, starka vilja och hur hon älskade sina hästar. Dem pratade hon mycket om.

En gång när jag promenerade förbi Lindholmens gård och passerade hagarna där Kim Anderzon hade sina hästar sprang de på vägen och såg lite förvirrade ut.

Jag band mina hundar, drog av halsduken, lade den runt halsen på den första hästen och ledde in den i hagen, sedan fortsatte jag så tills alla hästarna var inne i hagen. Det var på den tiden jag red och fortfarande kunde vara tillsammans med hästar utan att få astma.

Då tänkte jag att jag hemskt gärna skulle vilja ha en Islandshäst, eftersom de var så lätthanterliga. Kort därefter blev jag allergisk mot hästar och kunde inte vistas i närheten av en häst...

Minns att Kim tyckte det var kul att vi hade samma namn...

Det var med bestörtning jag läste att Kim Anderzon hade dött. Jag visste att hon hade cancer, men om någon skulle kunna bekämpa och överleva cancer så var det hon, trodde jag.

Om någon förtjänade att bli riktigt, riktigt gammal, så var det Kim Anderzon. Världen har blivit lite tommare utan henne. Jag minns henne med saknad.



Kramisar Kim



  • Comments(0)//kimseliusblogg.kimselius.se/#post110