Kim M Kimselius Författarblogg

Kim M Kimselius Författarblogg

Om Bloggen

I den här bloggen tänker jag berätta om min författarvardag, låta dig följa hur böckerna växer fram och mycket mer.

Om du letar efter skrivtips, skrivtävlingar, boktips med mera, kan du kika in på min andra blogg Kim M. Kimselius är här nu!

Kommentera gärna vad du tycker om mina inlägg.

En dag då det mesta går fel...

FörfattarvardagPosted by Kim M Kimselius Tue, February 10, 2015 14:43:58
Idag är det en strålande solig dag, med takdropp och smältande is på vägarna. Därför bestämde jag mig för att ta en längre lunchpromenad tillsammans med Tudor och Pluto. Humöret var på topp när jag gick iväg. Hade hittat en kaloriräknare på Hälsoappen på min nya mobil och börjat föra in maten. Lite av en chock att se hur mycket kalorier en del livsmedel hade, medan några knappt hade några kalorier alls. Med det i tankarna gick jag ut på promenad.

Solen värmde så gott, jag hade skorna med dubb på och hundarna blev överlyckliga när de släpptes loss i skogen. Efter den senaste stormen ligger stora träd rakt över skogsvägen på vår runda. Inga problem, jag har gått där förut, klättrat över och krupit under, men idag gick något fel.

När jag var halvvägs under ett av träden kom en glad Tudor springande och skulle hjälpa till. Han hade med lätthet sprungit under trädet och undrade nu varför jag tog så lång tid på mig.

I sin hjälpsamhet knuffade han omkull mig. Självklart hade solen värmt upp vägen extra mycket där, så jag föll i lervälling. Det är sådant som kallas Murphys lag, lagen om alltings jävlighet, det som kan gå fel gör det.

Nu blev Tudor ändå gladare, mysstund! Halvt inklämd under trädet, med en nästan 50 kilos tung bernerhund som ville leka, försökte jag ta mig upp från marken. Det gick inte. Varje gång jag kom upp på händer knuffade Tudor omkull mig. Sedan kom Pluto för att hjälpa till...

När jag väl kom upp, på mycket dåligt humör, hårt kommenderande hundarna att sitta still, var hela jag lerig.

Humöret blev snabbt bättre. Vem kan vara på dåligt humör när solen skiner som den bästa vårdag, värmer kropp och själ och naturen öppnar sig för mig.

När vi passerade en av gårdarna som vi alltid går förbi, var hundarna plötsligt försvunna. I ena stunden gick de vid min sida, i nästa var de borta. Jag ropade. Ingen hund kom. Jag gick runt hörnet på huset och där stod de, ivrigt mumsande på ett kilo smör/margarin som låg halvfruset i snön. Grannarna har för vana att lägga ut matrester till djuren, vilket mina hundar inte förstår, de tror att maten är till dem. När jag röt loss svalde de den stora biten margarin/smör i ett enda svep. Lillkillen fick i sig mest, han var glupskast.

Så nu vet jag vad jag har att vänta ikväll och inatt...

Nu var humöret på bottenrekord. Jag var arg hela vägen hem. Där väntade en hund som ville gå på promenad, Tickie. Jag hade inte ork eller lust att gå ännu en promenad, trots att jag just av den anledningen hade delat på hundarna. Nu är jag glad att jag gjorde det, för Tickie hade dött om hon hade ätit det där smöret/margarinet.

Vi tog en härlig runda på våra egna, inhägnade marker, utan utlagd mat. Jag var fortfarande på dåligt humör och lutade mig mot ett träd, vände ansiktet mot solen och varvade ner.

När maken kom hem en stund senare, var jag beredd att hjälpa honom att bära ut kartonger som han skulle frakta med släpet han just hade hyrt. Mitt humör var nu på god bättringsväg, men han hade ett åskmoln vilande över sig. Släpet hade lossnat från kroken och dragit sönder kontakten på bilen. Inga böcker går iväg idag.

Nu sitter vi här, lika irriterade båda, försöker hålla humöret uppe och vara snälla mot varandra, medan vi fasar för vad som komma skall ikväll och inatt när smöret/margarinet sätter fart på magarna.

Jag tror jag ska ta och mörda några personer i boken nu!

Ha en bra dag!

På min Skrivarblogg Kim M Kimselius är här nu kan du idag läsa fina ord om min bok Skräckresan med Titanic, "Bästa boken någonsin!". Tur jag har dem att glädjas åt.

Kramisar Kim

  • Comments(10)//kimseliusblogg.kimselius.se/#post174