Kim M Kimselius Författarblogg

Kim M Kimselius Författarblogg

Om Bloggen

I den här bloggen tänker jag berätta om min författarvardag, låta dig följa hur böckerna växer fram och mycket mer.

Om du letar efter skrivtips, skrivtävlingar, boktips med mera, kan du kika in på min andra blogg Kim M. Kimselius är här nu!

Kommentera gärna vad du tycker om mina inlägg.

Veterinärens magiska spö

HundarPosted by Kim M Kimselius Sat, March 07, 2015 15:57:05
Imorse var jag helt övertygad om att min drygt 9-åriga Berner Sennenhane Pluto skulle vara tvungen att avlivas. Hela nosen och läpparna var blodiga, halva ansiktet var igensvullet och ögat blodfullt. Han pep så fort vi rörde honom, var hängig och såg ingenting på ena ögat.

Hjärntumör! Var min första tanke.

Jag grät hela vägen till Växjö, jag grät när jag checkade in min hund. För Plutos skull var jag tvungen att sansa mig, ta djupa andetag, le och säga att allt var bra, när jag satte mig på golvet i undersökningsrummet, tog Pluto i min famn och väntade på veterinärens dom.

Vi väntade i drygt en timma. Det var full fart utanför, en enda veterinär som hade jouren, hundar som skrek förtvivlat och hade ont och jag fick kämpa för att hålla tårarna borta. Ändå levde jag på hoppet efter att en av djurskötarna hade sagt "Det kan vara tänderna!" Kanske, kanske, kanske det inte var Plutos tid för att dö riktigt ännu.

Vi fick samma veterinär som förra veckan, när Pluto hade fått en spruta mot sina prostataproblem. Jag skämtade med honom, eftersom han hade sagt "Vi ses snart igen!" när vi skildes förra gången. Jag frågade om han hade kastat en förbannelse över oss. Han hoppades verkligen att han inte hade gjort det.

Han var mycket grundlig. Jag hade blod på min sko, det fanns bloddroppar på golvet och veterinären letade efter orsaken till blodet. Jag sa att jag ett ögonblick hade trott att det kom från näsan. Lungorna undersöktes, ben, hals, allt!

Veterinären bad oss gå ut och springa. Pluto sprang med lätta steg som den värsta utställningshund och plötsligt sa veterinären: "Jag vet vad felet beror på!"

Det visade sig att allt blod kom från ögat, ner genom tårkanalen ut genom näsan. Hela ögat var igensvullet och efter bedövning fick vi se hur blodigt ögat var när veterinären grävde i det. Pluto hade en rejäl svullnad över ögat och veterinären trodde att han hade sprungit in i något. Jag trodde det berodde på en annan orsak, och berättade att vår "lilla" hund, Tudor, alltid sprang runt med pinnar, trädstammar och riktigt grova käppar i sin mun. Förmodligen hade han råkat smälla till Pluto rejält, rakt över ögat.

När det var dags för oss att åka hem sa Veterinären att han aldrig mer skulle säga samma sak som han hade sagt förra gången. Istället önskade han mig lycka till och hoppades att han inte fick se mig där på många år ännu.

Jag fick med mig min hund tillbaka igen, nu grät jag av glädje. Pluto som hade fått smärtlindring var ovanligt pigg när han kom hem och retades med de andra hundarna. "Haha, ni har inte fått vara med mig och matte!"

Nu sover Pluto sött, vaktad av lillebror, Tudor. När det verkligen gäller ställer hundarna alltid upp för varandra och skyddar den svaga. Det är underbart att se.

Mitt hjärta är fullt av kärlek till alla er som har kommit med uppmuntrande ord när jag i min förtvivlan berättade att Pluto var sjuk. Tack så mycket. Era ord har värmt och stöttat mig under den nästan 1,5 timma långa bilfärden till veterinären. Jag slutar aldrig förundras över all den kärlek som finns på nätet och hur mycket ett enda ord, eller ett litet hjärta, betyder när nöden är som störst. Tack för att ni finns!

Många kramar från Kim

  • Comments(14)//kimseliusblogg.kimselius.se/#post186