Kim M Kimselius Författarblogg

Kim M Kimselius Författarblogg

Om Bloggen

I den här bloggen tänker jag berätta om min författarvardag, låta dig följa hur böckerna växer fram och mycket mer.

Om du letar efter skrivtips, skrivtävlingar, boktips med mera, kan du kika in på min andra blogg Kim M. Kimselius är här nu!

Kommentera gärna vad du tycker om mina inlägg.

Lilla Tickie...

HundarPosted by Kim M Kimselius Sat, October 04, 2014 10:11:47
Min lilla PON, Tickie, befinner sig just nu på djursjukhuset i Växjö där hon får god omvårdnad. Hon insjuknade i torsdags eftermiddag och blev hängig. Jag trodde hon var ledsen för att hon inte fick följa med mig och Tudor på Rallylydnadsträning. När jag kom hem hade hon kräkts ner hela huset. På fredag morgon när jag vaknade hade hon kräkts ytterligare och när hon drack kom vattnet upp direkt. Hon var på väg att bli uttorkad.

Istället för att vänta på att djursjukhuset skulle öppna sin telefontid, bar jag ut Tickie till bilen och körde iväg i den dimmiga morgonen, med nästan obefintlig sikt. Det tog mig 1,5 timma att komma till Växjö, mot 1 timma och en kvart som är normal tid. Djursjukhuset hade precis öppnat och Tickie fick snabbt hjälp.

Förra gången vi skulle ta blodprov på henne fick hon lugnande eftersom hon blev helt hysterisk. Igår fick de göra precis vad de ville med henne. Hon ville bara lägga sig ned och dö, iallafall såg hon ut sån när hon kröp in under stolar och bänkar och sökte skydd.

Tickie var riktigt, riktigt dålig och jag var rejält orolig. Dessutom fick jag nästan panik eftersom jag på söndag, imorgon alltså, reser till Göteborg för att stanna där en vecka. Jag ska föreläsa i flera olika skolor och är tillbaka först nästa helg. Problemet är att vi bara har en bil. Hur skulle Jan kunna hämta Tickie när hon blev frisk.

Jag berättade om problemet för personalen på djursjukhuset. De sa att de skulle göra vad de kunde. När veterinären ringde strax efter 21.00 igår kväll var jag rädd att Tickie hade dött. Men han ville bara berätta att hon fortfarande fick dropp, inte hade kräkts och mådde hyfsat bra. Jag blev glad över att kunna berätta för honom att jag hade ordnat en bil, så de kunde behålla Tickie tills hon blev helt återställd.

Under fredagsförmiddagen hade jag nämligen rannsakat min hjärna och försökt hitta en bil Jan kunde låna för att hämta Tickie. Våra snälla grannar Heike och Patrik på Kolshults Ponnybus ställde genast upp och lovade att vi skulle få låna en av deras bilar.

När veterinären ringde nu på morgonen för att berätta att Tickie hade Bukspottsinflammation och var i för dåligt skick för att åka hem, så kändes det bra att jag visste att hon lugnt kunde stanna kvar, eftersom hämtningen var ordnat medan jag var bortrest.

Hundarna är familjemedlemmar och betyder mycket för oss. Bara de som själva har djur förstår hur svårt det är när ett djur plötsligt insjuknar och man inte vet vad det är, att man samtidigt ska resa iväg och inte har möjlighet att ta hand om hunden när hon kommer hem, det känns inte bra. Men vad gör jag...

Tack och lov för alla goa, hjälpsamma veterinärer med stort hjärta som tar hand om mina djur efter bästa förmåga. Jag har fördelen att bo så att jag har tillgång till flera veterinärer och djursjukhus, även om det är en bit att åka till alla. Och tack och lov för underbara grannar och vänner med hjärtat på rätta stället som ställer upp när det krisar. Jag bor på bästa platsen i världen! Tack Heike och Patrik!

Nu kan jag med gott samvete resa till Göteborg imorgon och inleda min föreläsningsresa. Men jag vet att mina tankar ändå kommer att vara med Tickie och den övriga familjen under hela min resa.

Idag boktipsar jag om en ruskigt spännande bok på min Skrivarblogg Kim M Kimselius är här nu.

Kramisar Kim






  • Comments(0)//kimseliusblogg.kimselius.se/#post99